Adventures of an asshole

1: Carl Bild inleda ett anförande med orden: "Det här är inget fyllesnack."

2: Britney Spears: "I won't sing again."

3: Carl WVI Gustaf: "I tio års tid har jag haft ett förhållande med Robert Aschberg."

4: Benedikt XVI: "Det finns bara en ras, jag menar, gud."

6: Drottning Sylvia: "Jag ska gå kurs hos SFI."

7: Håkan Hellström: "Jaha, är det så jag låter. Förlåt. Det var verkligen inte meningen."

8: Helge Fossmo: "Jag har skrivit en bok med raggningstips."

9: Fredrik Reinfeldt: "Jag är inte ledsen. Jag är inte arg. Jag är inte besviken. Jag är en enhörning."

10: En random norrman: "Let's go out clubing."

Jag måste ta körkort innan maj är slut. Som ni tre läsare redan vet så var jag på en intervju på Bohusläningen i tisdags. Under intervjun så tyckte intervjuaren att jag hade riktigt bra meriter men att det var ett problem att jag inte har körkort.


– Hade du haft körkort hade vi skrivit på ett kontrakt idag, sa han.

– Så om jag skickar ett mejl imorgon och visar att jag har bokat in en intensivkurs för att ta körkort så kan jag få ett jobb i alla fall, sa jag.

– Vi får se.


Direkt efter intervju så googlade jag efter trafikskolor i Stockholm, hittade Jarla trafikhögskola och bokade in min första lektion. Den var igår och på måndag börjar en tvåveckors intensivubildning. Förhoppningsvis så innebär det att jag kommer att ha ett körkort i slutet av den här månaden.


Imorse skickade jag ett mejl med mina tider till killen som intervjuade mig på Bohusläningen. Efter några timmar ringde jag upp och frågade hur han tänkte. Till att börja med så skrattade han.

– Ja, jag trodde faktiskt inte att du skulle skicka ett mejl.

– Jag håller alltid vad jag lovar.

– Det är i och för sig någonting jag uppskattar när det gäller texter. Men jag måste nog tänka på det här. Ring imorgon så får jag lite betänketid.

– Okej.



Så imorgon ska jag ringa honom. Håll tummarna.

Hon har fel. Du vet om det, men av sociala skyldigheter gentemot hennes partner så håller du käft. Om dina argument artikuleras kommer du att framstå som elak, fördomsfull och en allmänt kass person. Hon kommer tycka det och eftersom hennes partner, din vän, har investerat år av emotionellt kapital i sin relation så kommer han att backa upp henne. Genom att artikulera ditt förakt kan du förlora din bästa vän. Så du håller tyst.

 

Känner du igen det här?

 

Jag har varit med om det här vid ett par tillfällen.  Oftast är det mina vänners flickvänner som är raggator bortom denna värld som jag försöker att korrigera, tillrättavisa, upplysa.

 

Dessvärre förstår de inte alltid att de har fel. Och det är då otroligt frustrerande att inte kunna artikulera med full kraft varför bithcen från landet har fel. Så jag håller tyst, för min vänskaps skull.

 

Men det är frustrerande. Otroligt frustrerande. Känner du igen det?

Imorgon ska jag på anställningsintervju på Bohusläningen. Förhoppningsvis kommer det att leda till att jag får ett sommarvikariat där under sommaren. Det hade varit jätteroligt. Börjar bli lite nervös.

Grebbestad är sjukt. Missförstår mig inte. Jag tycker om Grebbestad, är född och uppvuxen här här. Men staden lider, precis som alla andra småorter på Västkusten av en identitetskris.

 

Å ena sidan vill medborgarna att deras lilla by vara genuint enkel, som den alltid varit. Året-runt-invånarna tenderar att drömma sig tillbaka till en enklare renare tid där det fanns en krog och fisket kunde livnära hela byn, året om.

 

Å andra sidan så vill invånarna att byn ska vara inbjudande till betalande turister och sommargäster. Dessvärre innebär det att byn blir skitig och full av ölburkar under sommarmånaderna. Mellan juni och slutet av augusti är byn full av högljudda och betalandes turister. För  invånarna är det viktigt att kunna kapitalisera på dem för att hålla byn vid liv under resten av året.

 

Som du säkert förstår så leder de här två linjerna till konflikter. Det går nämligen inte att göra det ena utan att försaka det andra. Detta är anledningen till att Grebbestads Carnevalen har genomgått en förändring från att lägga tyngden på festandet till att handla om gamlingar och barnfamiljer. Carnevalen kallas nu för Badortens dag och är långt ifrån lika lönsam som Carnevalen.

 

En av de här två linjerna har en framtid. Den andra har det inte.

Solen skinner utomhus. Det är ytterligare en dag i relaxade Grebbestad. Trafiken utanför har minskat drastiskt sedan i förrgår. Jag antar att de flesta norrmännen har beget sig hemåt.

Idag ska jag vara duktig. Svinduktigt. Überduktig. Jag ska arbeta med West Magazine och skriva en skoluppgift om Kant.

Så var båten i sjön. Sedan igår har jag jobbat med att göra iordning familjens snipa. Det är en stor vit båt som vi uppkallat efter mormor. Sigrid heter båten. Nu kluckar hon på vågorna och är redo att användas för fiske och annan rekreation. Båten alltså, inte mormor.

Doctor Who Season 6 Preview by patheticcockroach

Vi nickar igenkännande när vi möts. Två främlingar som delar en vision. Några sekunder senare har vi passerat varandra, joggandes åt motsatt håll i solskenet. Jag tror inte att vi någonsin kommer att få reda på varandras namn, men vi är bägge Applekonsumenter. Vi känner igen varandra på våra armband. På vänster arm, spännt över biceps har vi nämnligen spännt fast våra Iphones i ett Belkinsportarmband.


Apple är inte ett företag, det är en ideologi. Allting ska vara slimmat, funktionellt och hålla högsta kvalité. Det gäller både produkterna och konsumenten. Appleanvändare ser ner på dem som inte arbetar på Mac Book Pro, läser nyheter på sin Ipad och lyssnar på musik i sin Iphone.


Det är lite grann som Tyska nationalsocialistiska arbetarpartiet. Vi ser ner på lägre stående konsumenter som köper sina produkter från HP eller Dell. Eller det är snarare produkterna i sig som vi ser ner på. Vi hårdtränar (uppgraderar) våra kroppar för att hålla Apples höga prestanda och försöker, precis som våra högteknologiska accessoarer, att signalera att vi mer än håller måttet. Våra funktioner och vår kompetens är lika stora som våra itunesbibliotek. Och så har vi våra armband så att vi kan skilja varandra ifrån lägre stående konsumenter.


Vi är Applegenerationen och vi vill ha dina pengar!


Och ja, rubriken är inspirerad av sångtexten till låten nedan.



RATM - Bullet In The Head by Sleep_Now_In_The_Fire

Jag vill hitta på något ikväll!

Är du i  Grebbestad och är sugen på att dra en öl vid niotiden ikväll så är det bara att slå mig en pling.

Idag ska jag sitta och bara skriva. Kaffekannan är fylld och dagens andra kopp ligger står bredvid mig. Tanken är att jag ska skriva vidare på Septemberintervjun idag. Den enda pausen jag tänker göra är för att sticka ut och springa runt lunchtid. Sedan blir det fortsatt arbete för hela slanten fram tills någon hör av sig med orden "vi har förfest. Kom hit!"

Har lagat lasange. Bra skit. Har i lite bacontärningar så att man verkligen känner att man äter djur. It's like awsome and stuff.

Nu väntar jag bara på att middagsgästerna ska komma hem så att vi kan äta. Känner för att skrika Avengers Assemble.

Vaknar. Äggmacka. Te. Lyssna igenom och skriva ner September-intervjun. Sweet stuff.

Utangör ligger det ett grått och trist molntäcke över Grebbestad. Enligt SMHI så ska det lätta under dagen. Ska ge mig ut och springa då.

Sitter vid köksbordet i huset i Grebbestad. Mamma springer runt pch plockar i ordning efter farsan. Själv sitter jag och knåpar lite med personporträttet på Erik Hassle. Det kan bli riktigt bra. Har ett bra första stycke och då burkar resten lösa sig. Men det kommer ändå att bli en hård skrivardag imorgon... vid närmare eftertanke så tror jag att jag lägger ner skrivandet för kvällen och glor på dumburken en stund istället.

Om några timmar åker jag till Grebbestad för att fira påsk med familjen. Samtidigt så ska jag sätta mig och skriva ihop reportagen till West Magazine. Men det stora målet är försöka komma igång med träningen igen. De senaste veckorna har varit så fullbokade att jag bara har hunnit träna ungefär tre gånger per vecka. Det är alldeles för lite. Särskilt med tanke på att jag ska springa Göteborgsvarvet om ungefär fyra veckor. Jag måste få fler mil i kroppen. Så joggingskorna, pulsklockan och träningskläderna är nedpackade och redo att användas. Förhoppningsvis orkar jag ta ett varv runt Grönemad och Krossekärr ikväll.


Nu ska jag fixa lunch och åka till Södertörns högskola och fixa med det sista på kårtidningen SODA. Det är nog det snyggaste numret av den tidningen vi har gjort. Är sjukt stolt. Så håll ögonen öppna i mitten av maj.

Det var verkligen jättehäftigt att se hur de arbetade på studion imorse. Styleisten, fotografen, frisören, sminkösen och inte minst Petra Marklund var otroligt proffsiga. Under tiden som Petra Marklund, mest känd som September, sminkades så intervjuade jag henne. Hon var öppen, trevlig och mycket lättintervjuad. Resultatet får ni läsa i sommarens nummer av West Magazine.

 

Imorgon ska jag intervjua technodrottningen September. Det ska bli riktigt roligt. Jag känner mig påläst och redo för intervjun.


Men det som kommer att bli särskilt intressant imorgon är att intervjun kommer att sammanfalla med den fotosessionen som Emma på Rockfoto gör med September för West Magazines räkning. Hon har tidigare jobbat med The Ark, The Sonnets och Sugerplum Fairy. Det ska bli väldigt intressant att se hur ett fotoproffs som Emma jobbar.

Frukost. Dagen har börjat. Solen gömmer sig bakom en grå himmel. Jag äter stekt bacon, ägg och bönor. I muggen är kaffet svart och fantastiskt. Det här kommer att bli en bra dag. Jag sitter och småpillar med en essä om de europeiska jordbrukssubventionerna. Min ståndpunkt är kortfattat att jordbrukssubventionerna är dåliga, frihandel är bra. Jag postar essän här när den är klar.

Ja, för er som känner mig så är det ingen nyhet. Nyheten är att inbjudningen damp ner i brevlådan idag. Det är ett jättefint inbjudningskort. Smakfullt och stilrent. Nu måste jag skaffa mig en mörk kostym.

– Jag är ute i tid, tänkte undertecknad när han glad i hågen begav sig till thaiboxningen.


Tiden brukar för det mesta vara min fiende, något jag ständigt måste erövra. Men inte idag. Solen ske och om jag hade stängt av Kay Kaizer and his orchestra så hade jag nog hört fåglarna kvittra. Fast med tanke på alla avgaser som finns i atmosfären så hade de nog mest rökhostat.


Känslan jag försöker att kommunicera är att jag var ute i tid och att livet var allmänt gott. I tunnelbanan höll sig tonårstjejerna på en lagom irriterande nivå och barnen grät inte så mycket. Gött helt enkelt.


Jag kom fram till thaien ungefär 15 minuter innan passet skulle börja, checkade in och gick till omklädningsrummet. En av killarna som jag brukar sparras mot hälsade på mig och vi började snacka. Under tiden tog jag av mig byxorna.


Här bör jag flika in att jag oftast brukar ta på mig träningskläderna hemma och sedan bara ta på mig utkläder och jeans över allting. Detta eftersom det går mycket snabbare att ta sig hem efteråt om man slipper byta om.


Hur som helst så drog jag av mig byxorna och insåg att (FAN I HELVETE) att jag glömt ta på mig shortsen hemma. Lite småsur så fick jag ta på mig kläderna och dra hem. Det enda positiva är att jag åtminstone hade på mig suspensoaren.

Så är fransmänne först ut med att förbjuda kvinnor att bära niqab på offentlig plats. Försvaret är att kvinnor som bär slöja är fötrtryckta. Jag tycker att det är fantastiskt att man försöker motverka förtryck genom att skapa förtryck. Men som alla som har räknat matte i grundskolan vet så är -1 gånger -1 lika med 1. Gångra minus med minus och få plus.

Jag undrar om detta kommer leda till att muslimska kvinnor nu börjar bära one pisces istället.

I en intervju i SVT-programmet Agenda svarade sossarnas nya partiordförande "ja" på frågan om han tycker att monarkin bör avskaffas. Av de få saker jag vet om Håkan Juholt så är detta det första jag rakt ut kan säga att vi är överens om.


I en demokratisk stat så kan vi inte ha ett ärftlig monarki. Att statsöverhuvudet är har sin titel just på grund av att han är son till sina föräldrar är inte seriöst.

Hittade den här bildutmaningen och tänkte att det kunde vara en kul grej.

1a bilden: Någon du umgås väldigt mycket med.

Hilda: Min babydoll.

2a bilden: En bild på dig själv.

(Jag var full. Jag hade en gitarr.)

 

3e bilden: En bild på någon i din familj.

Min lilla far. Han kan dansa också.

 

4e bilden: En bild på något som gör dig glad.

Adam. Han gillar kaffe.

 

5e bilden: En gammal bild på dig själv.

You like?

 

6e bilden: En bild på ditt syskon.

Han är speciell. Och kan också dansa.

 

7e bilden: En bild som du aldrig lagt upp.

Förstår ni varför jag inte lagt upp den?

 

8e bilden: En person som du saknar.

(Farmor. Hon bor på andra sidan Sverige. Ser henne bara några gånger per år. Hon kan inte dansa.)

 

9e bilden: Någon i din släkt.

Enligt en kille som har släktforskat i i min släkt så är jag släkt med Aftonbladets grundare Lars Johan Hierta på långt håll. Cool va?

 

10e bilden: En bild på din favoritplats.

Klicka på bilden så får du en bonus.

11e bilden: En person du kan berätta allt för.

 

12e bilden: En bild på din vardag.

 

13e bilden: En bild från ett ställe du älskar.

Mamma befinner sig i Grebbestad

 

14e bilden: En bild som påminner dig om gamla tider / 15e bilden: En bild på barndomsvänner.

Det hårdaste bandet någonsin. Kulturnissarna. SATAN PERKELE SACO KOJVO!

 

16e bilden: Det mest nakna du vågar visa i bloggen på dig själv.

Ja, jag vet att den återfinns ovan, men räcker inte det? Behöver ni verkligen se mer naket...

 

17e bilden: En ovanlig bild.

18e bilden: En bild på din fritid.

FRITID ÄR FÖR MESAR!!!

 

19e bilden: En bild som du är nöjd med.

 

20e bilden: En bild på dina närmaste.

 

21e bilden: En person som alltid ställer upp för dig.

Rebecka. Ville ha en bild på några andra med men de bilderna äger jag inte.

22e bilden: En bild på en tid du saknar.

(The 40's kanske inte får pluspoäng för jämställdheten. Men snygga svider hade de.)

 

23e bilden: En bild från i somras.

 

 

24e bilden: En bild som gör dig glad.

Det är så mycket i den här bilden som är fel!

 

25e bilden: En person som alltid gör dig glad.

 

26e bilden: Någon/några som du alltid har roligt med.

 

 

27e bilden: En bild som du alltid skrattar åt.

 

 

28e bilden: En tokig bild.

 

 

29e bilden: Den nyaste bilden på dig själv.

 

30e bilden: Någon du aldrig kommer släppa taget om.

Ödsligt. Det är söndag och på Flemingsbergs tågstation finns det inga människor. Mellan måndag och fredag går det knappt att röra sig på den här perrongen. Men idag är det annorlunda. Inom en minut efter att tåget lämnat stationen är perrongen tom. Jag föreställer mig att det är så här det skulle se ut efter apokalypsen. Tomhet. Ödsligt. Inget.

 

Jag skakar av mig känslan och beger mig upp mot kårens lokaler för att träffa Nike. Tanken är att vi ska fortsätta att layouta nästa nummer av SODA idag. Och det är precis vad vi gör mellan halv tolv till halv sju. Vi layoutar de sidorna vi kan.

 

När vi lämnar redaktionen är det mesta klart. Nästa nummer kommer att bli det snyggaste numret som jag varit med om att göra. Det enda som egentligen fattas är högupplösta pressbilder på killarna i Looptroop rockers, reportaget med Dalai Lama och en artikel om Södertörns högskolas studenters favoritföreläsare. Det är grejerna som är acceptabla att de inte kommit in än.

 

Men sedan så finns det en artikel från en person som inte har kommit in än. Det är störande eftersom att den här individen tenderar att vara sen. Han har varit det tidigare. Det är otroligt irriterande.

 

Grundregeln i journalistik är att man alltid ska respektera en deadline. Annars blir ens uppdragskalender lika ödslig som perrongen på Flemingsbergs station på en söndag.

 

Så här tomt är det på Flemingsbergs station på en söndag.

 

Bästaste Ard directorn Nike Jacobson in action.

En liten försmak på nästa SODA.

Jag är väldigt stolt över nästa nummer. Det kommer att bli riktigt snyggt.

 

 

 

 

Lördag. Idag kommer hundratusentals svenskar att börja helgen, men inte jag. Om några timmar ska jag åka till Södertörns högskola och pilla med SODA. Sweet stuff.

Men först ska jag äta frukost. Inte för att jag är klar med inlägget, utanför att en kvinna hotar mig med en brödkniv om jag inte äter än.

Intervjun med Erik Hassle gick riktigt bra. Han var öppen, svarade på frågorna och kom med bra citat. Det känns som att jag har riktigt bra material att arbeta med. Resultatet kan ni läsa i sommarens nummer av West Magazine.


Nu ska jag fortsätta att läsa på om popstjärnan September. Även det till sommarens upplaga av West/East Magazine. Är det någon som har några frågor som de vill att September ska svara på så är det bara att säga till.


Får strunta i thaiboxningen idag. Har för mycket att göra.

Sitter och väntar på att Erik Hassle ska ringa. Om ungefär en halvtimme ska jag göra en telefonintervju med honom för West Magazine.


Det är alltid lite nervöst innan en intervju. Kommer intervjuobjektet att vara trevlig? Kommer han att tycka att jag är trevlig? Måste jag dra frågorna ur honom eller blir det ett skönt avslappnat samtal?


Nervöst, spännande, roligt.

Presentationen gick bra. Kändes som att jag var tydlig med vad jag ville och hur jag tänkt. Nu hoppas jag bara att jag kan göra det jag sa att jag skulle göra i essän.

Vi hade även ett redaktionsmöte med SODA idag. Jag är riktigt nöjd med hur bra de nya på redaktionen sköter sina uppgifter.


Nu blir det någon timmes vila innan jag fortsätter att förbereda inför intervjun med Erik Hassle imorgon och med September på tisdag.

Har suttit uppe med en presentation jag kanske ska hålla imorgon. Nu är den typ klar. Gör finputsningen imorgon förmiddag. Jag ska prata om EU:s jordbrukssubventioner.

Har bokat in en intervju med Erik Hassle på fredag till West Magazine. Det blir en telefonare. Ska bli riktigt roligt.
Känns skönt att börja se tidningen få koncis form och sluta vara en abstrakt idé.

Nu blir det några timmars sömn.

Då var det dags igen. Om några timmar är det dags för ytterliggare ett menlöst seminarium om Kants verk Den eviga freden. Jag har inga förhoppningar om att det kommer att ge mig djupare kunskap som jag kan ta med mig i mitt framtida arbete. De senaste tre seminarierna i den här kursen har varit totalt menlösa och inte givit mig någonting. Däremot så ser jag fram emot att få gå på seminariet i kusen Samtida kulturteori och politisk filosofi imorgon. De seminarierna är helt fantastiska och jag går alltid därifrån med vetskapen om att jag förstår mer när jag gick än när jag kom.


Nej, dags att få tummen ur röven och bege sig till Södertörns högskola.

Jag hoppas att alla har läst Metro noga idag. Särskilt karriärdelen där undertecknad har gjort jättefantastisk intervju med Nordnets Mika Burman Götz.

Veckorevyn. Det är ingen bra tidning, men idag köpte jag den. Det finns inga bra ursäkter, men jag hade mina skäl. Bland alla smink- och modereportage fann jag en kort intervju med September. Dessvärre fann jag även skälet till att jag föraktar den här sortens blaskor.


Veckorevyn, Cosmopolitan och liknande damtidningar återskapar bilden av kvinnan som en emetionell varelse som bör definiera sig själv utifrån mannen. I tjejmagasin blir kvinnans roll att tillfredställa mannen, hon blir det Simone de Beauvoir kallade för "den andre".


Det som framför allt störde mig i det här numret var segmentet "Fråga sierskan" där sierskan Eva Eriksson svarar på läsarnas frågor. För det första så stör jag mig på alla former av experter vars expertis handlar om något ovetenskapligt, andligt svimmelsvammel. Att de då låter den här kvacksalvaren besvara frågor från unga tjejer som frågar om kärleks-och relationsråd är inte bara oansvarigt, det är ta mig fan ondskefullt.


Ta bara det här exemplet. Rebecka 20 hör av sig till Magica de Eriksson med följande fråga:


"För ett år sedan träffade jag en kille som förändrade hela mitt liv. Jag kände mig först tveksam, eftersom jag inte ville bli sviken. Men han kämpade och till slut blev vi tillsammans. Allt kändes jättebra och jag var jättekär. Tyvärr sprack förhållandet för ett tag sedan, han kysste en anna och jag blev helt förkrossad och skällde ut honom. En månad efter att det tog slut träffade han en ny tjej. Jag undrade om det finns starka känslor mellan dem eller om det är mig han hör ihop med? Kommer vi att träffas igen eller har han glömt mig?"


Det är alltså frågan. Vad svarar Eva-som-ser-det-empiriskt-omätbara?


Säger hon till Rebecka att glömma killen, att hans nya sexpartner bara är ett rebound och att det finns fler fiskar i sjön?


Säger hon till den stackars 20-åringen att livet är fullt av bättre killar och att han bara är en loser?


Säger hon till Rebecka 20 att sluta vara ett sådant stereotypt offervåp?


Nej. Istället svarar hon med det här helt fantastiska svaret:


"Han kommer tillbaka och då kommer han att förklara varför han gjorde som han gjorde. Han har alltid haft äkta känslor för dig och aldrig haft för avsikt att utnyttja dig. Han blev nog bara rädd för sina käsnlor och gjorde ett val som han trodde skulle rädda honom undan alla starka känslor. Men som sagt, han kommer tillbaka. Han måste bara vakna till och förstå var hans handlande har lett honom. Så ta det bara lungt!"


Förstår du vad jag menar?


Varför gjorde han som han gjorde? För att han var ett otroget svin som inte kunde hantera sin kuk! (Nåja, sina läppar i alla fall)


Och "Han blev nog bara rädd för sina känslor.." Vad baserar Eva det på?


Jag blir så jävla frustrerad!


Och vem är då denna Eva Eriksson?


Enligt hennes egen hemsida är hon en sierska med "WOW faktor", (ja, hemsidan har särskrivit det) "medfödd förmåga" och 25 års erfarenhet i branschen. Det blir ännu hemskare när man kollar in priserna. En 30 minuters "Love reading" kostar uppenbarligen 235 dollar.


Sinnessjukt.


Som en avslutande sidnotering så tycker jag att det är jättekul att folk hör av sig till tjejtidningar och ställer sexfrågor med inledningsfrasen "Hjälp, mitt underliv luktar konstigt." Just fucking google it!

Som jag skrev tidigare idag så bör Juholt tydligare utkristallisera vad som skiljer sossarna från andra partier. Ett tänkbart motargument mot detta är att det redan finns två partier som gör just detta: Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna.

Dessa två vitt skiljda partier vissar tydligt att de inte har en ambition att ingå i den nyliberala konsensuspoltiken. För högerpopulisterna i Sverigedemokraterna innebar det i senaste riksdagsvalet att de kom in riksdagen. För Vänsterpartiet har det dock inneburit att de tappat i förtroende och väljarantal.

Man kan ju fråga sig om det beror på att Vänsterpartiet har åsikter som stämmer överens med många väljares, att folk mistror Lars Ohly eller om det beror på något annat.

Min poäng här är att det kanske inte är så svart och vitt, blått och rött, som man kan tro.

Men å andra sidan:

Om partierna vågar stå för något istället för att bara orka ingå i den blåröda konsensusröran så kanske svenska folket blir intresserade av politik igen.

 

Politiken är en kamp om makten. Detta faktum bör socialdemokraternas nya partiledare, Håkan Juholt, ha i åtanke när han definierar partiets framtid.

Förra helgen ”valdes” Håkan Juholt till Socialdemokraternas nya partiordförande.  Han ärver ett parti som är söndrat av inre stridigheter och där vägen framåt är oklar. Frågor som många ställer sig är vad han och partiet ska stå för?

Enligt Juholts linjetal ska det varken vara ett företag, en reklambyrå eller något liknande. Men vad ska det vara då?

 

Kanske vad det är menat att vara: ett verktyg för att gripa makten. Det är trots allt det som defininerar politiken i sig. I sitt verk Om det politiska kritiserat Chantal Mouffe det nuvarande postdemokratiska tillståndet där det inte längre existerar någon äkta politik utan endast en sluten mittfåra där det i stort sett råder konsensus över hur politiken ska se ut.

 

Enligt Mouffe är politiken en kamp. Det som skiljer detta slagfält är att det inte handlar om fysiska våldsamma gatuslagsmål utan om intellektuell kamp om makten. Men det är forfarande en fajt.

 

Ska man följa den tanken så bör sossarna inte vara är ett parti som definierar sig själva utifrån vad moderaterna inte är. Då har de redan förlorat valet 2014 också.

 

I grunden gäller det att sossarna faktiskt vågar ta striden och klargör en gång för alla var de skiljer sig från Moderaterna, att de inte söker ett konsensus utan att de har moget att säga att Alliansen är deras motståndare. Sossarna måste våga tala klarspråk med vad de vill göra.

 

Detta faller inte inom ramarna för vad det politiska är enligt Mouffe då det politiska av naturen ska vara antagonistiskt. Det är även det som ska vara poltikens mål, att civilisera maktkampen, göra fienden till en legitim politisk motståndare. Politiken är ett krig, vinnaren vinner röster. Med andra ord så skulle man kunna säga att Chantal Mouffe förespråkar en tämjd antagonism.

 

Så grattis Juholt. Du måste definiera din fiende och påvisa hur du skiljer dig ifrån honom. Vad är det som skiljer dig från Reinfelt, bortsett från ölmage och taskig mustasch.

Detta är förra helgens eskapader på vårkryssen. En liten historia helt enkelt.

 

Toaletten på finlandsfärjeterminalen luktar piss. På dörrkarmen har någon klottrat orden ”Jag är en ung tjej med trång fitta. Ring mig för sköna knull” med en bläckpenna. När jag senare kollar upp telefonnumret får jag reda på att det tillhör en 54-årig kvinna i Åkersberga. Jag antar att ordet ”ung” är relativt.

 

Det är inte det enda erbjudandet som kommuniceras på den pissiga muggen. De flesta meddelandena innehåller könsord. Uppenbarligen är Camilla en hora.

 

Känslan av att vara tillbaka på högstadiet kommer över mig för att sekunden senare försvinna. Under det närmsta dynget kommer känslan att återkomma flera gånger.

 

Jag torkar av händerna och stegar ut i terminalen.

Vårkryssen är en studentfest ute på Östersjön. Ungefär hundra studenter åker med en finlandsfärja, festar hela natten och sjunger visor.  Det är ett fylleslag helt enkelt.  Alkohol och oskyddat sex i trånga hytter med folk man inte känner, det är vad förväntningarna osar av.

Vårkryssen är den brådmogna lillbrorsan till sjöslaget. Sjöslaget är ett större, bättre vildare fylleslag som har hållit på i 19 år. Detta är den andra vårkryssen. Den första var 2009.

 

Grupper av overallsstudenter fyller det stora rummet. Någon spelar Caramelldansen på sin boombox. För dig som inte vet vad en overallsstudent är så är det högskole- och universitetsstudent som bär en overall för att visa var han eller hon kommer från. Det är ungefär som MC-gängs västar. Overollerna visar vilket lärosäte studenterna kommer från och de fastsydda märkena visar var och med vilka de har festat med under sin studietid.

 

Overallsstudenter brukar vara fulla och stökiga. Men å andra sida, när man umgås med dem så förstår man dem. Tricket ligger i att ge upp alla sina illusioner om civilisering. Den mänskliga disciplineringen måste bli lika med noll. År av mognad, personlig utveckling, uppfostran spelar ingen roll när man umgås med overaller. Tricket är att försöka ta sig tillbaka till stadiet av oskuldsfullhet inför det motsatta könet och alkohol som man hade på högstadiet. Gör man det så blir klarar man sig alldeles utmärkt.

Efter att ha klivit ombord på finlandsfärjan tillsammans med alla baltmammor, svennebananfamiljer och alla andra studenter så ställs vi inför vår första uppgift: lokalisera hytterna.

 

Snillena i gruppen kommer efter så där lagom långa spekulationer fram till att nian i biljettnumret står för våning nio. Alltså måste våra hytter vara på den våningen.Vi hittar hytten, installerar oss och beger oss sedan mot tax freen.

 

Det är lite grann som att vänta på att biljetterna till Star Wars eller Metallica ska släppas. Förväntansfulla ögon, nervöst fotstampande och glada fånleenden. Butiken öppnar och studenterna strömmar in för att fylla på alkoholförråden för att kunna överleva nattens eskapader.

Jag köper öl, korv, godis, cigariller och annat smått och gott som kan behövs för att överleva natten.

Efter att ha lämnat av grejerna i hytten och druckit den första alkoholen ombord så tycker jag, Hilda, Ebba, Affe, Sophie och en kille till som jag just nu inte kommer ihåg vad han heter, att det är dags att äta något. Sagt och gjort. Mot restaurangen!

 

Restaurangen ombord på färjan är lyxig på samma sätt som Spy Bar är lyxig. Guldfärg, billiga glas och låtsaslyx. Men maten är god, vinet smakar ljuvligt och betjäningen är riktigt bra.

 

Efter att ha ätit, stört våra bordsgrannar och betalat för oss så lämnar vi restaurangen.

Utanför vår hytt har någon skrivit orden ”KTH was here” med rött läppstift. Runt om i korridorerna zombiegår studenter och letar sällskap, sprit och mat.

 

Trevligt.

 

Jag hittar en liten hyttfest där jag spenderar en timme med att spela en ostrukturerad form av sanning eller konsekvens eller jag har aldrig. Återigen får jag känslan av att vara en tonåring, pinfärsk och full.

 

Lyckligt lekfull.

 

Efter någon timme återförenas jag med Hilda. Hon berättar att hon har varit och sett på några salsadansare.

–      Det är jättesorgligt att de behöver uppträda här. De var alldeles för begåvade för den här publiken, säger Hilda.

 

Vi dansar och festar hela natten lång.

Nästa morgon inleds med följande konversation:

–      Klockan är elva, säger Hilda.

–      Va? Det är ju fortfarande mörkt ute, säger jag.

–      Eric, det där är en spegel.

–      Ah.

Sen vaknar Affe. Efter att ha insett att han har tappat bort kort och skor så inser han att han har ont i axeln. Därför frågar rullar Affe upp ärmen och frågar mig om jag ser något.

–      En tatuering?

–      Ja, den vet jag om att jag har Eric.

Jag känner att min konversationsförmåga och mitt logiska centra är på topp den här morgonen. Utanför flyter isflak förbi.

 

Vi måste vara nära Finland. Vi beger oss ner för att skaffa lite kaffe innan vi ska träffa folk för lunchbuffén.

 

Vi dricker kaffet och jag känner att jag vill ha något starkare så jag köper mig en Bloody Mary i baren. På vägen tillbaka till hytten löser vi problemet med Affes axelsmärtor. En vakt vi går förbi frågar nämligen Affe om han har ont i axeln.

 

–      Ja. Hur visste du det? Frågar Affe.

 

–      Du ramlade i trappen igår.

 

Ett mysterium löst. De andra mysterierna löser vi också. Affe återförenas med sin plånbok och sina skor genom olika vänner. När vi går av har vi haft det riktigt roligt. Även om jag av och till kände mig som sexton år igen.

Jag behöver en kompis som kan hjälpa mig med layouten här på bloggen. Jag förstår verkligen inte hur de kodat skiten här.

Så om du snälla människa existerar så bör vi snacka. Jag har kakor!

 

Lägenhetsfest. Under gårdagens fest fanns det flera unga män som kunde spela gitarr. Av någon konstig anledning så spenderade de hela kvällen i en lätt homoerotisk cirkel, osande testosteron och lirandes gura. De hetsade varandra att spela bättre, snabbare. Lägereldsklassiker som Basket Case, This is the life och Good ridance spelades med mycket vällust och gusto.

 

Hannarna brydde sig inte om diskussionerna som fördes vid bordet bredvid. De var upptagna med plingplonkandet.

 

Jag har sett fenomenet tidigare. På gym brukar männen som tränar tillsammans stå och pusha varandra att lyfte mer, tyngre, längre. Imperativ slungas genom luften, uppmaningar om att lyfta ”en till”, ”hårdare”, ”snart klar.” Av och till så ser man även en lätt erektion i folks short medan musklerna pumpar och adrenalinet flödar.

 

Det är lite grann som sex. Fast å andra sidan har jag aldrig sagt ”snart klar” när jag haft sex. En kompis har sagt att han sagt ”färdig” när han kommit. Men det är en annan historia.

 

Fenomenet uppstår även på klubbdansgolv då killkompisgäng dansar med varandra och tycker att de är så roliga att de inte släpper in någon annan i sin lilla cirkel. Inte ens tjejerna som solklart stöter på dem.

 

Men på den positiva sidan så försvann trumpinnarna som frenetiskt slogs mot bordet snabbt, vilket jag är djupt tacksam för.

 

Vi som ville snacka avvek efter en stund till köket där jag och min goda klasskompis Andreas först diskuterade psykologins värde som egen vetenskap för att sedan övergå till att diskutera människors valmöjligheter. Den senare diskussionen handlade om alla människor har ett val och om detta valet är jämlikt. Det korta svaret är ”nej”. Det var ett mycket givande samtal.

 

Festen avslutades vid fyratiden med inhandlande av kebab på grillen på medborgarplatsen. Schyssta puckar.

The asshole in person. Smuttar på Ardberg och mår toppenbra.

 

Snyggaste Andreas Somnell och jag hade en mycket givande diskussion.

 

Gitarrspelandet gick dock lite över styr.

 

Men av och till var gitarrspelet faktiskt underhållande.

 

 

 

Trist väder ute. Har varit hos piratförlaget och hämtat recensionsexemplar till bokrecensionerna i West så det kommer att bli mycket läsande i den närmsta framtiden.
Men trist är vädret.

Ska ta en paus ifrån arbetandet i någon timme, vila lite för att sedan köra på hårt innan det är dags för ett dubbelpass i thaiboxning och sedan fest hos bästaste Jokke Dahlström.

Sweet stuff.