Adventures of an asshole

Vakna. Skrika. Springa. Äta frukost. Dricka kaffe. Duscha. Ta på sig hela kläder. Åka till skolan. Dela ut Soda. Äta. Åka hem. Byta om. Träna. Hem. Laga och äta mat. Duscha. Titta på valfri meningslös serie. Sova.

Repetera.

Kungen av självrättfärdiga låtar som alltid får mig att vilja slåss, knulla och förstöra saker.

Ibland så hatar jag mig själv.

 

Jag kan vara elak, egocentrisk och en aning sadistisk. Men nu var det ju saker med mig själv som jag hatar som vi skulle prata om.

 

På den negativa sidan så lyssnar jag inte på folk, är lite småmullig och sjunger för mig själv när jag styrketränar. Men det är inte det jag stör mig på. Det som gör mig förbannad just nu är att jag glömmer bort saker. Viktiga saker. Bra saker.

 

Det är fredag, lördag eller någon annan helglikvärdig dag.  Det är fest. Runt omkring mig dricker, skrattar och konverserar människor. I den ordningen dessutom. Själv så kommunicerar jag ofullständiga fraser till kvinnan framför mig och plötsligt så hånglar vi.

 

Och här finns skälet till att jag hatar mig själv. Det är inte det faktum att jag utbyter saliv med en kvinnor som, oftast, ser bra ut som jag hatar. Problemet är att jag aldrig kommer ihåg hur jag gjorde. Hur tog jag mig från punkt A till punkt B? Hur tog jag mig från att konversera om politik till det här?

Jag vet inte och det stör mig.

 

Om jag bara kunde minnas hur jag gjorde så skulle jag när som helst kunna upprepa bedriften. Nu måste jag lita på att min kropp per automatik tar mig till samma ställe nästa gång jag är inom räckhåll för en kvinna som vill pussas lite.

 

Fan!

 

Jag vill mysa i tweed, sitta vid brasan och dricka whisky.  Jag vill skälla på människor som inte plockar upp hundbajset efter sig. 

Jag vill ha strukna skjortor.

 

På tunnelbanan undrar jag vad det är för skräpmusik som ungdomarna lyssnar på. I affärerna så funderar jag på vart modet är på väg.

Jag äger inte ens en Che Guvaraaffisch längre.

 

Om musiken är för hög på krogen så vill jag gå hem. Får jag inte lyssna på jazz minst en gång om dagen så blir jag bitter. Jag stör mig på unga män som har byxorna hängandes nedanför röven.

 

Jag är en språkfascist. Om du inte vet när du ska särskriva och när du ska låta bli så orkar jag inte läsa dina texter.

Dessutom så hatar jag dunjackor.

 

Jag slutade att spela bas när jag insåg att jag inte kunde tjäna pengar på det. Jag vet hur mycket pengar jag har på banken. När jag lyfter vikter så sitter träningsverken kvar i flera dagar.

 

Jag är gammal.

 

Å andra sidan så är jag tillräckligt barnslig att jag alltid tar skåp 69 på gymmet om jag kan.

 

Jag blir fnittrig när jag säger eller hör orden ”bajs”, ”prutt” och ”svanskota”.

 

Jag kan ge dig tjugo skäl till varför Batman är hårdare än Wolverine och Spider-man. Det främsta skälet är att Batman är Batman.

 

När jag insåg att James Earl Jones inte bara är Darth Vaders röst utan även Mufasas så skrattade jag som en trettonåring.

 

Undrar vad min ålder är.

Lördagsmorgon.

Kaffet är svart och doftar svagt av kanel. Att pudra lite kanel över kaffet är ett bra tips för alla som inte har råd att köpa top notch-kaffe hos Johan och Nyström.
Med lite kanel blir kaffet gott, kryddigt, smakrikt.

Testa.

Frukosten består av omelett.

På bordet framför mig ligger morgonens upplaga av Svenska Dagbladet. Moderattidning.

Samtliga ledarskribenter är fortfarande fascinerade av valet. De vänder och vrider och försöker se hur Reinfeldt kan regera i en minoritetsregering.
Svaret är enkelt:
Han kan regera, fast med svårighet. Socialdemokraterna har gjort det under större delen av 1900-talet. Carl Bildts regering under 1990-talet var en minoritetsregering. Så det är inte så svårt.

De flesta ledarskribenterna har droppat Sverigedemokraterna som ämne. De enda som berörde det i morgonens tidning var Ola Karlman och Anton Landehag. De är ordförande, respektive vice ordförande i Ungdom mot rasism.
De eftersöker en ny omformulerad integrationspolitik som ska utesluta ett vi- och domtänkande.

Deras tes är enkel, intelligent, men jättetråkig.

Min är enklare.

Jag tycker vi ska sätta oss ner och prata med alla som röstade på Sverigedemokraterna och få dem att inse varför de tänkte fel. Om det skiter sig så rövknullar vi dem till politisk upplysning.

Då sitter man här igen. En vecka är till ända, kaffet står på skrivbordet och datorn är uppkopplad till internet. Det är dags för en fredagskväll i isolerat majestät.

Old number seven kluckar mjukt ner i glaset. Den första smutten.

Jag förstår inte varför folk ser ner på Jack Daniels. Den har en rund kryddig smak, är lättdrucken och luktar glatt. Tillsammans med kaffesmaken skapar Old number seven en trevligt julig smak i gommen. Det känns hemtrevligt.

Visste du att Frank Sinatra började dricka Jack Daniels när en kvinna dumpade honom?

Michel Foucault har just informerat mig om att det under 1700-talet skapades fyra arketyper som fungerade som grundstenar för forskningen om sexualiteten: Den hysteriska kvinnan, det masturberande barnet, det malthusianska paret och den perversa mannen.

Jag gillar Foucault. Han är jätteintressant. Problemet är att han är jävligt dålig på att skriva. Tråkig är ett passande adjektiv.

Så jag sitter här i min ensamhet och njuter av att inte ha någonting att göra.

Det var nog det jag ville säga.

Undrar om det är kontraproduktivt att först gå till gymmet och köra ett stenhårt benpass för att sedan nästan direkt ta en liten whisky?

Bara ett par lysande citat om Sverigedemokraterna.

Soran Ismail
– Jag hade ingen aning om att det fanns Sverigedemokrater i städer.

Lars Ohlys konversation med Kristian Luuk utanför sminkrummet.
– Är Jimmie Åkesson där inne? frågar Ohly.
– Ja, Jimmie Åkesson sitter också och sminkar sig, svarar Luuk
– Då väntar jag.
– Ska du inte sminka dig?
– Nej, absolut inte.

Till och med Maud Olofsson har varit framme och huggt. I samband med Åkessons debattartikel i Aftonbladet sa hon så här till den äckliga skånepågen:
– Det som är det värsta med dig är att du tar alla muslimer och så säger du att de är onda. Vad är nästa grupp för dig? Är det judar? Är det de som är med i Svenska kyrkan?

För den som inte har läst vad Jimmie tycker om muslimer så är det bara att läsa hans egna ord:
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article5978707.ab

I dagens upplaga av Svenska Dagbladet finns det en artikel som handlar om att den danska bryggerikedjan Carlsberg ska börja satsa på den östeuropeiska marknaden. Dessvärre är det inte den enda danska smaken som spridit sig.

Under valnatten spred sig den vidriga främlingsfientliga avfallssmaken till svenska gommar.

 

För första gången i Sveriges historia har ett parti med rötter i den högerextremistiska och nationalistiska rörelsen kommit in i riksdagen.

Det är fan pinsamt.

Vad som gör det hela ännu pinsammare är att de som röstade på nassarna antagligen inte hade en aning om vad de röstade på.

 

Min teori är att de som röstade in Åkessons pack i riksdagen är outbildade, intellektuellt missbildade och bakåtsträvande människor. De som röstade på Sverigedemokraterna är antagligen samma irrationella individer som annars skulle ha röstat på Kristdemokraterna.

Varför skulle de annars lägga sin röst på ett parti som gång på gång har blivit påkomna med att ljuga, vara inkompetenta och främlingsfientliga?

 

Jag tror inte att alla som röstade på Sverigedemokraterna nödvändigtvis är rasister. De kan vara idioter också.

Detta styrks av de konversationer jag har haft under dagen med olika Sverigedemokratiska sympatisörer i olika chatrum. För att tycka att det är väldigt viktigt att man som svensk kan uttrycka sig på svenska så är de flesta sverigedemokrater otroligt dåliga på att stava.

 

Ska man få rösta om man inte vet vad man röstar på?

 

Det tyckte inte John Stuart Mill. Den liberala filosofen ansåg att det skulle ställas kunskapskrav för att få rösta i demokratiska val. Efter gårdagens valresultat så är jag beredd att säga att han kanske hade rätt.

 

I all denna jävlighet finns det två saker som vi i Sverige kan vara stolta över. Det ena är att vi har hållit oss ifrån att ta in ett högerextremt och främlingsfientligt parti längre än våra grannländer. Det andra är att 94,3 procent av rösterna inte föll på Sverigedemokraterna. De flesta av oss kan sova med gott samvete.

 

Sverigedemokraterna ska inte få sitta i riksdagen i mer än fyra år.

 

Jag själv kommer att som journalist att spendera de kommande fyra åren med att granska och ifrågasätta Sverigedemokraterna.

Vad tänker du göra?

Sverigedemokraterna har fått 20 mandat i riksdagen. Helvete.
Det här är fan pinsamt.

En grundligare analys kommer.

Om några timmar vet vi om skinsk... hrm... jag menar.. Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen.

Under tiden hänger jag på facebook, läser tidningsartiklar på internet och ser på när Jack Bauer räddar världen.

Hur som helst så märkte jag en sak på facebook.

Det här kommer att låta otroligt provokativt men jag har vänner på facebook som jag inte känner så väl.
En del av dem har nu lagt upp kommentarer på facebook där de går ut med att de röstat på Sverigedemokraterna idag. En intressant sak är att de som säger det är så otroligt klyschiga.
De uppfyller nämnligen samtliga kriterier för att ses som white trash. De är outbildade, bor på landet(utanför Stockholm och Göteborg) och tycker att Ed Hardy-kläder är toppen. De är med andra ord exakt de väljarna som Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna vänder sig och lockar till sig.

Klyschigt, skrämmande och väntat

Idag har jag funderat på moral. Det jag specifikt har funderat över är vad moral är för mig som nihilist och ateist.
Den definitionen jag kommit fram till tror jag fungerar någorlunda ihop med Nietzsches och Foucaults tänkande.
Tror jag.

Min definition är att moral är en intern sanktion som skapats av en rädsla för externa sanktioner som är ämnade att skapa ett uppförande som stämmer väl överens med den vedertagna normen.

Låt mig förklara lite närmare vad det är jag menar. Tänk dig att du är fem år igen. Ett annat barn har en leksak du vill leka med. Vad gör du? Frågar du artigt om du får leka med leksaken?
Självklart inte.

Du slår det andra barnet med det närmsta tillhygge du kan hitta, vanligtvis modelltåget. När det andra barnet utbrister i gråt griper du tag i leksaken och kilar iväg för att hänge dig åt leken. Det som händer utifall att en vuxen var närvarande är att du får en utskällning. Rädslan för att få ytterligare en tillsägning gör att du inte upprepar proceduren. Du har lärt dig själv att känna dig olustig när du gör något som andra uppfattar som fel .
Rädslan eller känslan av olust är det jag definierar som den interna sanktionen. Den externa sanktionen är utskällningen.

Exemplet är trivialt, men det utgör en god beskrivning av det jag menar.

Det jag har kommit fram till är helt enkelt att moral inte är något annat än rädslan för att bli upptäckt när man gör något som bryter mot andras förväntningar på ens beteende. Finns det ingen risk att bli upptäckt, eller om man ser sanktionen som otillräcklig är man fri att göra vad som helst. Moral är ett lärt beteende.
God moral är inget konstant.

Har jag fel?

Nu har han släppt en skiva till. Eller en ny skiva är i alla fall på väg. Nyheten om detta väckte en våg av aggressivitet inom mig.
Det är inte det att jag tycker illa om personen Håkan Hellström. I de intervjuer jag har sett så verkar han vara en mycket trevlig, om än lite bortkommen, pojke. Han verkar vara ironisk och faktiskt någorlunda skärpt. Jag har inte sett några av de tecknen på Dawn-syndrom hos herr Hellström som jag har sett hos Phil Collins. Men det är just bristen på nedsatt tankeförmåga som gör att man inte kan ursäkta Hellström för det han gör mot alla dessa stackars ungdomar som faktiskt förtjänar bättre.
Problemet jag har är med herr Hellströms musik och det budskap musiken förmedlar till unga oskyddade öron.
Håkans musik handlar för det mesta om utanförskap och om känslan av att känna sig ensammast på jorden. Det är okej. Martin Westerstrand sjunger av och till om samma grej.
Men till det finns en skillnad. Westerstrand gör det jävligt klart att i en konflikt mellan honom och världen så skulle lille Martin vinna. Om inte annat för att folk som inte flyttar på sig blir överkörda. Martin ska fram, igenom, dit.
Håkan förmedlar nästan aldrig en väg ut ur den bäcksvarta (nåja) avgrunden i vilket han befinner sig. Istället nästan gottar han sig i ensamheten, utanförskapet och att alla andra inte förstår.
Varför har jag ett problem med det?
Jo, det säger i stort sett till unga deprimerade pojkar och flickor att deras depression är okej. Musiken informerar dem om att de ska stanna nere i sin veganhåla och inte ta tag i sina problem.
I en tid när ens valmöjligheter blir mindre och mindre, politiska partier allt mer likformiga och nationalstater förlorar mark till transnationella företag så är det väldigt viktigt att man som individ tar sig all frihet man kan. Genom att bli starka individer kan vi bli starka grupper och då kan vi göra en förändring.
Håkan Hellströms banala verser hindrar varje ung man och kvinna att torka bort mascaran från ögonfransarna och myndigförklara sig själva.
Dessutom är musiken dålig.