Adventures of an asshole

Fan vad kallt det är!

Plåtslagarnars riksförbund varnar för isras, Dagens nyheter för att det kommer en bli en kall vecka. Själv varnar jag för hemska kläder. När det är kallt och jävligt så är vi dömda att behöva se  dunjackornas återkomst.

Dunjackan är inte bara ett tecken på att det fortfarande är acceptabelt och ekonomiskt gångbart att tortera djur, det är även ett av de fulaste klädesplagg som hittats på sedan Jesus Kristus rånade banker i Jerusalem.

På 90-talet kunde vi se jackorna på popundret Robyn. Men inte ens då på det mest tuggummipopiga årtiondet av alla var det okej att ha på sig dunjackor.

Men de är ju varma, säger vän av smaklöshet.

Vill du ha värme?

Tänd eld på dig själv. Då ser du i alla fall inte ut som en idiot.

När jag växte upp hörde jag talas om Stureplan. Genom mediebruset hördes rykten om Stureplansgruppens barer och hur A-, B- och C-kändisarna festade loss. Det var platserna där kokain fördelades i prydliga rader, champagne sprutlackerade glamourmodellers urringningar och kotlettfrisyrerna på stekarna satt stabilt.

I torsdags hade jag möjligheten att göra en antropologisk undersökning för att se om bilden av de svenska bratsens Mecka höll fantasin mått.

 

Det gjorde det inte.

Jag var som jag tidigare sagt på en releasefest för boken 90-talet.se – Eller vem fan komponerade modemljudet.

 

På sätt och vis är jag väldigt imponerad av författarna till bokens snilledrag att ha releasefesten på Spy Bar. Hur visar man bäst att 90-talet bara var en glammig fasad med ett genomruttet inre?

 

Jo, man besöker en sliten nattklubb där kändiseliten drog linor för tio år sedan. Verkligheten lever inte upp till myten.

 

Ungefär som Rita Hayworth.

 

Hon brukade säga att män ”… lägger sig med Gilda, men vaknar med mig.” Gilda var hennes kändaste roll från filmen Gilda som släpptes 1946.

Ungefär så är det med Stureplan. Det finns en myt, en legend, en idé om att Stureplan ska vara det här fantastiska stället där alla är skyldockor med puls. Man förväntas se kläder från Tommy Hilfigers, Guccis och Dolce Gabbana. Iställer ser man bara Ed Hardy och ölmagar.

 

Men, betyder det att jag inte hade kul?

 

Det är klart jag hade kul!

 

Jag hade väldigt roligt, trevligt, positivt adjektiv. Jag roade mig kungligt. Eller nja, kanske inte kungligt. Jag köpte inte någon ”kaffeflicka”. Men jag roade mig så hårt som en student från Grebbestad tänkas kan. Var man är spelar ingen roll, så länge som ölen är kall och ens vänner är glada.

Ikväll blir det releasefest på Spy Bar. Bra skit.

Det är boken 90-talet.se - eller vem fan komponerade modemljudet som släpps. Bra skit. Köp! Köp! Köp!

http://www.bokus.com/bok/9789163374753/90taletse-eller-vem-fan-komponerade-modemljudet/

"Jag har sett fiskar dö. De mår inte bra av det."

Dricker whisky, tittar på House och Skypar med Adam om hur man kan ta reda på allt möjligt om en person utan att fråga personen ifråga. Älskar ratsit.se.

Idag tog jag och flickvännen en promenad på stan. Först för att hitta mig en vinterjacka. Uppenbarligen är inte den trenchcoaten jag har i min ägo inte anpassad för den svenska vintern. Och eftersom min vinterjacka blev stulen för några veckor sedan så var jag idag på jakt efter en schysst vinterjacka.

 

Efter att ha blivit tipsad om att besöka Åhlens city av min storebror Oscar 3så begav vi oss ditt. Jag och Sabine alltså, inte jag och Oscar. Detta är för övrigt en indikation på hur mycket lantis jag är. Undertecknad har en känsla av att ingen sann Stockholmare behöver bli tipsad om Åhlens city. Hur som helst så hittade vi en schysst Tommy Hilfiger-jacka för två papp, (2 000 kronor för er som inte gillar slang.)

 

Efter det begav vi oss iväg mot kungsholmen för att titta på tappeter och färger till flickvännens lägenhet.

 

Ett ord: rosa.

Jag har inte tänkt på det innan men min kvinna gillar färgen rosa. Alla tappeter hon gillade, alla färger hade någon rosa ton i sig. Hon är fin, men hon är lite barnslig i de motiven hon gillar. Kitchig kanske är rätt ord. När jag sa det till henne blängde hon under luggen på mig. Jag började bläddra i en annan tappetbok med manliga nattklubbsliknande tappeter.

 

Ingen blänger som min fina flickvän.

 

Det är kanske därför som jag förlorade arga leken mot henne tidigare idag.

 

Hur som helst. Nu har hon dragit till Bagarmossen. Jag sitter hemma och har just insett att gymmet stänger en timme tidigare än väntat idag. Så nu sitter jag och äter en macka och väntar på att den ska smälta, sedan beger jag mig ut och springer i någon timme. Asfalten  på Östermalm är min bitch.

Detta är veckans första sovmorgon. Ändå vaknade jag klockan sex. Det berode inte på att jag skulle ut och springa utan för att jag ville hinna åka hem från flickvännen och spendera lite tid hemma innan jag åker in till seminariet sen i eftermiddag.

Vi ska gå igenom hur vi tyckte att det gick med våra nyhetsinslag. Det är första gången som jag spelar in tv-inslag så jag känner mig ganska obekväm med det. Men det blir antagligen bättre med lite träning.

Nu sitter jag och skriver ner saker som jag tycker är värt att spara från mina anteckningsblock.

Det här är några av mina favoriter än så länge:

Häng inte där som ett par tuttar.

När man är liten funderar man över vad man ska bli. När man är stor undrar man vad man blev.

Kierkegaard är emo.

Det började lite krokigt, nervöst och förvirrat. Men sedan fick föreläsaren upp ångan och då blev det intressant.

De närmsta två veckorna ska vi få en snabbgenomgång om hur man gör TV-inslag. Även om det inte är det forumet jag känner att jag kommer till min fulla rätt så tycker jag att det ska bli kul att få filma lite. Det har jag ju inte gjort sedan den fantastiska filmen Fiskmannens återkomst spelades in i 9:an.

Schysst.

Flickvännen och jag har spenderat hela helgen med varandra. Från det att hon släntrade hem till mig i fredags tills att vi vaknade från vår gemensamma eftermiddagslur idag så har det varit non-stop mys. Jag gillar.

På lördagskvällen närvarade vi på en vegansk köttfest. All mat var vegansk men soyakorvarna och allt det andra skulle refereras till som kött. Lite udda men mycket trevligt.

Egentligen så borde jag väl diskutera kungahuset.

Men det orkar jag inte idag.

Vintern har kommit.
I år igen.
Snön slår mot fönstret. Ute på balkngen sliter slask och vind i träden. Det är nu det börjar, snökaoset. Från och med nu så kommer det att vara kaos i kollektivtraffiken. Ingen kommer att kunna ta sig till jobbet, skolan eller festerna. Förseningar, frusna växlar och halkiga tåg.

Och jag har inte ens en bra vinterjacka.

Såg de första 15 minuterna av Aquamanfilmen. Sedan stängde jag av.
Det kändes som att titta på ett dåligt avsnitt av Baywatch. Illa filmat och tråkga karaktärer.

Fick just ett telefonsamtal av en försäljare.  Han ringde från The Studio. 2008 gick jag och några vänner dit för att ta lite schyssta bilder. Mer var det inte. Nu ringde i alla fall den här lilla skiten upp och skulle sälja något till mig.

Han hade en lång ramsa inövad, en pitch, en krok som han började rabbla upp i samma andetag som han sa ”Hej”.  Jag har inte tid med sådant skit.

Jag vet hur försäljare säljer eftersom jag själv har arbetat som en.

Så jag avbryter honom och frågar vad han säljer. När han då säger att han inte säljer något och sedan fortsätter med sin ramsa så lägger jag på luren i örat på honom. Har inte tid att lyssna på folk som tränger sig på och sedan ljuger för mig.

 

Den här helgen så har jag varit halvseg, nej, helseg. Sovit, slöat, hånglat, kramats och myst med flickvännen. Det har varit väldigt skönt att under två dagar inte ha haft några andra krav på än att jag bara behöver vara.
Idag vaknade jag klockan tio. Har ätit frukost. Om en stund ska jag dra ner till gymmet och köra ett dubbelpass. Sedan blir det tvättstuga, en boken Sverigedemokraterna in på bara livet och en oerhörd konsumtion kaffe.
Najs.