Adventures of an asshole

Fruktansvärt. Det är det enda ord som sammanfattar händelserna i Norge. Enligt de Dagens nyheter ligger dödssiffran i skrivandets stund på 92. Under hela dagen har jag funderat på om jag ska kommentera bomben, skotten, döden. Anledningen till att jag funderat är att jag inte vill bli ännu i en röst som sprider spekulationer, fördomar eller näthat. Faktum är att varken jag eller någon än så länge vet exakt vad som har hänt. Att då börja spekulera är inte ansvarsfullt, så jag kommer inte att göra det.


Istället vill jag göra två saker: utrycka min medkänsla till de anhöriga och mitt förakt för de så kallade "terrorexperter" som direkt pekar fingret mot militanta muslimer.


Mitt deltagande till de anhöriga går inte att uttrycka. Alla emotioner har dessvärre den nackdelen av att de är känslosamma, obeskrivbara, i alla fall för mig.


Min ilska över hur vissa terrorexperter direkt pekar mot muslimska terrororganisationer är dock lättare att uttrycka. Vi vet inte vad som hänt än. Vi vet att 92 människor är döda, att en bomb exploderat i Oslo, att en man förklädd till polis öppnat eld mot ett ungdomsförbund och att en man med nationalsocialistiskt förflutet är gripen. Mer än så vet vi inte. Mannen är misstänkt, men inte fälld. Vi vet inte om detta är en akt av större organisation eller ett dåd utförd av en ensam galning. Vi vet inte.


Att då göra som terrorexperten Jan Oskar Engene och peka finger åt muslimska grupper är oansvarigt, dumt och är symptomatiskt för det islamofobiska klimat vi lever i idag. Att uttala sig utan att veta är inte rätt. Att anklaga utan bevis är alltid fel.


Mer än så kan jag inte säga.

En liten fråga så här på morgonkvisten:


Om ett genomsnittsrövhål kan utvidgas till att bli tio centimeter i diameter, hur många tandpetare kan man då få in i arslet på Jimmie Åkesson?

 

Tänk dig en flicka som just har börjat sexan. När hon går och lägger sig hoppas hon på att hennes pappa inte ska komma in till henne. Hon vill inte att han ska ta på henne, tvinga henne att göra saker. Tänk dig hur hans barn växer i hennes mage. Tänk dig att myndigheterna får upp ögonen för hennes situation. Fadern döms, sätts i fängelse och flickan får en möjlighet att leva ett nytt liv.

 

Hade kristdemokraterna fått som de velat hade hon inte kunnat göra en abort utan hade fått leva med konsekvensen av övergreppet. Hon hade fått föda sin egen halvbror för att hennes pappa våldtog henne.

 

I dagarna har kristdemokraterna haft sitt riksting. Det stora samtalsämnet på stormötet var, enligt Aftonbladet, sex. Det i sig är inte särskilt underligt, religiösa fantaiker lägger ju trots allt stor vikt vid att diskutera vem som får knulla med vem och vad man gör av konsekvenserna. Kyrkan har ju i alla tider strävat efter att kontrollera reproduktionen., det vill säga barnafödandet. Att kristdemokraterna står för en sexualpolitk som hör hemma på 1800-talet är varken konstigt eller en nyhet.

 

Under rikstinget var som vanligt abortfrågan uppe för diskussion. Flera kristdemokrater vill att det ska bli svårare för kvinnor att göra abort. De jämförde det uppenbarligen med Tredje rikets folkmord. Jag håller inte med dem.

 

Jag är en ganska logisk individ. Det som inte går att se, vare sig det är en gud eller en potentiell människa, har för mig inte lika mycket vikt som de individerna som existerar i detta nu. I valet mellan en klump celler och levande, tänkande, vuxen individ är valet enkelt. För mig.

 

Att kristdemokraterna uppenbarligen vill förminska kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar tycker jag är elakt, ondskefullt och trångsynt. Fast med tanke på att partiet har sina rötter och sin största väljarandel bland kristna fundamentalister  så är det inte särskilt förvånande. Vad kan du egentligen förvänta dig av en pingstvän?

 

Vi nickar igenkännande när vi möts. Två främlingar som delar en vision. Några sekunder senare har vi passerat varandra, joggandes åt motsatt håll i solskenet. Jag tror inte att vi någonsin kommer att få reda på varandras namn, men vi är bägge Applekonsumenter. Vi känner igen varandra på våra armband. På vänster arm, spännt över biceps har vi nämnligen spännt fast våra Iphones i ett Belkinsportarmband.


Apple är inte ett företag, det är en ideologi. Allting ska vara slimmat, funktionellt och hålla högsta kvalité. Det gäller både produkterna och konsumenten. Appleanvändare ser ner på dem som inte arbetar på Mac Book Pro, läser nyheter på sin Ipad och lyssnar på musik i sin Iphone.


Det är lite grann som Tyska nationalsocialistiska arbetarpartiet. Vi ser ner på lägre stående konsumenter som köper sina produkter från HP eller Dell. Eller det är snarare produkterna i sig som vi ser ner på. Vi hårdtränar (uppgraderar) våra kroppar för att hålla Apples höga prestanda och försöker, precis som våra högteknologiska accessoarer, att signalera att vi mer än håller måttet. Våra funktioner och vår kompetens är lika stora som våra itunesbibliotek. Och så har vi våra armband så att vi kan skilja varandra ifrån lägre stående konsumenter.


Vi är Applegenerationen och vi vill ha dina pengar!


Och ja, rubriken är inspirerad av sångtexten till låten nedan.



RATM - Bullet In The Head by Sleep_Now_In_The_Fire

I en intervju i SVT-programmet Agenda svarade sossarnas nya partiordförande "ja" på frågan om han tycker att monarkin bör avskaffas. Av de få saker jag vet om Håkan Juholt så är detta det första jag rakt ut kan säga att vi är överens om.


I en demokratisk stat så kan vi inte ha ett ärftlig monarki. Att statsöverhuvudet är har sin titel just på grund av att han är son till sina föräldrar är inte seriöst.