Jag hade i alla fall på mig suspensoar

– Jag är ute i tid, tänkte undertecknad när han glad i hågen begav sig till thaiboxningen.


Tiden brukar för det mesta vara min fiende, något jag ständigt måste erövra. Men inte idag. Solen ske och om jag hade stängt av Kay Kaizer and his orchestra så hade jag nog hört fåglarna kvittra. Fast med tanke på alla avgaser som finns i atmosfären så hade de nog mest rökhostat.


Känslan jag försöker att kommunicera är att jag var ute i tid och att livet var allmänt gott. I tunnelbanan höll sig tonårstjejerna på en lagom irriterande nivå och barnen grät inte så mycket. Gött helt enkelt.


Jag kom fram till thaien ungefär 15 minuter innan passet skulle börja, checkade in och gick till omklädningsrummet. En av killarna som jag brukar sparras mot hälsade på mig och vi började snacka. Under tiden tog jag av mig byxorna.


Här bör jag flika in att jag oftast brukar ta på mig träningskläderna hemma och sedan bara ta på mig utkläder och jeans över allting. Detta eftersom det går mycket snabbare att ta sig hem efteråt om man slipper byta om.


Hur som helst så drog jag av mig byxorna och insåg att (FAN I HELVETE) att jag glömt ta på mig shortsen hemma. Lite småsur så fick jag ta på mig kläderna och dra hem. Det enda positiva är att jag åtminstone hade på mig suspensoaren.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0