Tomheten på en söndag
Ödsligt. Det är söndag och på Flemingsbergs tågstation finns det inga människor. Mellan måndag och fredag går det knappt att röra sig på den här perrongen. Men idag är det annorlunda. Inom en minut efter att tåget lämnat stationen är perrongen tom. Jag föreställer mig att det är så här det skulle se ut efter apokalypsen. Tomhet. Ödsligt. Inget.
Jag skakar av mig känslan och beger mig upp mot kårens lokaler för att träffa Nike. Tanken är att vi ska fortsätta att layouta nästa nummer av SODA idag. Och det är precis vad vi gör mellan halv tolv till halv sju. Vi layoutar de sidorna vi kan.
När vi lämnar redaktionen är det mesta klart. Nästa nummer kommer att bli det snyggaste numret som jag varit med om att göra. Det enda som egentligen fattas är högupplösta pressbilder på killarna i Looptroop rockers, reportaget med Dalai Lama och en artikel om Södertörns högskolas studenters favoritföreläsare. Det är grejerna som är acceptabla att de inte kommit in än.
Men sedan så finns det en artikel från en person som inte har kommit in än. Det är störande eftersom att den här individen tenderar att vara sen. Han har varit det tidigare. Det är otroligt irriterande.
Grundregeln i journalistik är att man alltid ska respektera en deadline. Annars blir ens uppdragskalender lika ödslig som perrongen på Flemingsbergs station på en söndag.
Så här tomt är det på Flemingsbergs station på en söndag.
Bästaste Ard directorn Nike Jacobson in action.
En liten försmak på nästa SODA.
Jag är väldigt stolt över nästa nummer. Det kommer att bli riktigt snyggt.
