Småstadens schizofreni
Grebbestad är sjukt. Missförstår mig inte. Jag tycker om Grebbestad, är född och uppvuxen här här. Men staden lider, precis som alla andra småorter på Västkusten av en identitetskris.
Å ena sidan vill medborgarna att deras lilla by vara genuint enkel, som den alltid varit. Året-runt-invånarna tenderar att drömma sig tillbaka till en enklare renare tid där det fanns en krog och fisket kunde livnära hela byn, året om.
Å andra sidan så vill invånarna att byn ska vara inbjudande till betalande turister och sommargäster. Dessvärre innebär det att byn blir skitig och full av ölburkar under sommarmånaderna. Mellan juni och slutet av augusti är byn full av högljudda och betalandes turister. För invånarna är det viktigt att kunna kapitalisera på dem för att hålla byn vid liv under resten av året.
Som du säkert förstår så leder de här två linjerna till konflikter. Det går nämligen inte att göra det ena utan att försaka det andra. Detta är anledningen till att Grebbestads Carnevalen har genomgått en förändring från att lägga tyngden på festandet till att handla om gamlingar och barnfamiljer. Carnevalen kallas nu för Badortens dag och är långt ifrån lika lönsam som Carnevalen.
En av de här två linjerna har en framtid. Den andra har det inte.
