Moral
Idag har jag funderat på moral. Det jag specifikt har funderat över är vad moral är för mig som nihilist och ateist.
Den definitionen jag kommit fram till tror jag fungerar någorlunda ihop med Nietzsches och Foucaults tänkande.
Tror jag.
Min definition är att moral är en intern sanktion som skapats av en rädsla för externa sanktioner som är ämnade att skapa ett uppförande som stämmer väl överens med den vedertagna normen.
Låt mig förklara lite närmare vad det är jag menar. Tänk dig att du är fem år igen. Ett annat barn har en leksak du vill leka med. Vad gör du? Frågar du artigt om du får leka med leksaken?
Självklart inte.
Du slår det andra barnet med det närmsta tillhygge du kan hitta, vanligtvis modelltåget. När det andra barnet utbrister i gråt griper du tag i leksaken och kilar iväg för att hänge dig åt leken. Det som händer utifall att en vuxen var närvarande är att du får en utskällning. Rädslan för att få ytterligare en tillsägning gör att du inte upprepar proceduren. Du har lärt dig själv att känna dig olustig när du gör något som andra uppfattar som fel .
Rädslan eller känslan av olust är det jag definierar som den interna sanktionen. Den externa sanktionen är utskällningen.
Exemplet är trivialt, men det utgör en god beskrivning av det jag menar.
Det jag har kommit fram till är helt enkelt att moral inte är något annat än rädslan för att bli upptäckt när man gör något som bryter mot andras förväntningar på ens beteende. Finns det ingen risk att bli upptäckt, eller om man ser sanktionen som otillräcklig är man fri att göra vad som helst. Moral är ett lärt beteende.
God moral är inget konstant.
Har jag fel?
Den definitionen jag kommit fram till tror jag fungerar någorlunda ihop med Nietzsches och Foucaults tänkande.
Tror jag.
Min definition är att moral är en intern sanktion som skapats av en rädsla för externa sanktioner som är ämnade att skapa ett uppförande som stämmer väl överens med den vedertagna normen.
Låt mig förklara lite närmare vad det är jag menar. Tänk dig att du är fem år igen. Ett annat barn har en leksak du vill leka med. Vad gör du? Frågar du artigt om du får leka med leksaken?
Självklart inte.
Du slår det andra barnet med det närmsta tillhygge du kan hitta, vanligtvis modelltåget. När det andra barnet utbrister i gråt griper du tag i leksaken och kilar iväg för att hänge dig åt leken. Det som händer utifall att en vuxen var närvarande är att du får en utskällning. Rädslan för att få ytterligare en tillsägning gör att du inte upprepar proceduren. Du har lärt dig själv att känna dig olustig när du gör något som andra uppfattar som fel .
Rädslan eller känslan av olust är det jag definierar som den interna sanktionen. Den externa sanktionen är utskällningen.
Exemplet är trivialt, men det utgör en god beskrivning av det jag menar.
Det jag har kommit fram till är helt enkelt att moral inte är något annat än rädslan för att bli upptäckt när man gör något som bryter mot andras förväntningar på ens beteende. Finns det ingen risk att bli upptäckt, eller om man ser sanktionen som otillräcklig är man fri att göra vad som helst. Moral är ett lärt beteende.
God moral är inget konstant.
Har jag fel?
Kommentarer
Trackback
