Jag bränner fett

"The gyms you go to are crowded with guys trying to look like men, as if being a man means looking the way a sculptor or an art director says." – Chuck Palahinuk Fight Club.


Asfalten övergår i skogsjord och solen bränner mitt bleka fläsk mellan träden. Efter två veckors sjukdom, stress och överarbete har jag äntligen lyckats ta på mig jogginskorna och pulsmätaren. Jag springer.


Det rosslar i halsen. Men det är okej.


Mitt hjärta slår oroväckande hårt i bröstet. Jag överlever.


De senaste veckorna har jag kännt hur fettet har krupit på mig. Men nu är det slut. Nu är jag nästan fullt frisk och har möjigheter att bara arbeta under dygnets normala arbetstimmar. Det betyder att jag kan bygga upp en bra träningsrutin igen.


När man tränar frigörs endorfiner och dopamin i kroppen. Hjärnan belönar en för vad man gjort. Det blir som ett beroende. Får jag inte träna mår jag as, som jag förtjänar. Förhoppningsvis innebär den här joggingturen att jag snart kan börja känna mig som en riktig människa igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0