Party poopers – och hur du känner igen dem

Fest.

Efter en hård arbetsvecka är det dags att ta igen sig med kalla drinkar i goda vänners sällskap. Kanske ska ni dra ut eller så ska ni dra vidare till en skön hemmafest. Men oavsett om vad ni ska hitta på så finns det vissa människor som alltid är i vägen för den funkadeliska ramones/James Brown/The Hivesfesten som ni förtjänar.

De kallas party poopers och skiter ner stämningen till Landskronas nivå. Som den goda samariten jag är har jag sammanställt en liten guide till hur du känner igen dem. Kan du se farorna kan du undvika att förlora din buzz.

Rödvinskommunisten
Med en frilla, klädstil och vokabulär som är som hämtad från 70-talet tar rödvinskommunisten alla chanser han kan till att diskutera borgarnas förtryck av den vanliga knegaren. Han, för det är ofta en han, är politiskt inkorrekt på ett politiskt korrekt sätt. Får han en chans att öppna käften så kommer du att få en seg sörja av uttryck i ditt ansikte. Du känner igen honom på att han använder ord som "facket", "borgarpacket", "och "rättvisa". Andra indikatorer är hans vurmande för Tage Danielsson, progg och svensk samtida folkmusik.

Svennebananalfan
Som 15-åring var svennebananalfan killen som slirade runt på skolgården med sin moppe, drack sig redlös på helgerna och knullade med nerpissade tjejer i buskarna. Fick han inte ligga så slog han. Sorgligt nog har inte mycket hänt sedan dess. Svennebananalfan dricker sig fortfarande redlös och försöker att lima på tjejer. Dessvärre, för honom, så är hans liggfrekevens kraftigt reducerad. Detta hanterar svennebananalfan på två sätt. Antingen så börjar han snacka med folk och droppar åsikter som hör hemme på Sverigedemokraternas parikongress ellet så muckar han gräl. Du känner igen honom på att har på sig en ny Ed Hardy t-shirt och att han ständigt har en ny Falcon export i handen.

Lipsilen
Festen har just kommit igång när lipsilen plötsligt börjar bölla och formulerar konstateranden som "ingen förstår mig." Till skillnad mot de två föregående partyskitarna så är lipsilen inte hållen till något specifikt kön. Vill du undvika att behöva sitta i tre timmar och försöka trösta lipsilen så ska du kolla efter ärrvävnad, Joy divisionreferenser och en oförmåga att se folk i ögonen.

Gitarristen
Han, för även detta är en han, kan spela Wonderwall på gitarr. Och han gör det gärna länge och väl. Så man stänger av musiken och lyssnar på glada poplåtar och sorgsna ballader i tre timmar istället för att bygga upp stämningen till dess cresendo. Till skillnad mot de tidigare så är han svår att känna igen, bortsett från att han verkar snäll och gullig.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0