Adventures of an asshole

Jag älskar när jag får veta att jag är otillräcklig, dålig, kort sagt: inte tillräckligt bra.


Om jag får veta att det finns något jag kan bli bättre på har jag ett mål. Jag hatar att vara bäst, i alla fall under en längre period, för det innebär att jag slutat att röra mig framåt.


Under gymnasietiden brukade jag få veta att jag inte var värd tiden eller energin oftare än vad jag får nu. Jag älskade det. När en kvinna avvisade mig betyde det att jag hade fyra veckors intensiv träning att se fram emot. När jag förlorade en diskussion betydde det att jag hade något att läsa in mig på.


Jag blev bättre.


Det händer inte lika ofta längre. Men jag ser fram emot nästa gång det händer. Jag ser fram emot att ha ett mål.