Tuttar, knark och barn
Du vet precis vem Bingo Rimér är. Han är flickfotografen som grundade grabbtidningen Moore och som utnämnts till Sveriges svar på Hugh Hefner. I dagarna har jag läst hans självbiografi En flickfotografs bekännelser.
Där berättar han hur han tog sig från att vara en småligist ifrån en liten småstad till att bli Sveriges kanske inte bästa men kändaste fotograf. Tycka vad man tycka vill om honom men han har ju lyckats med att göra sig själv till ett någorlunda framgångsrikt företag. Kort sagt är han sinnebilden av det liberala paradigmets vurmande för den egna individens självförverkligande. Han har lyckats.
Så hur är då boken?
Den som läser Bingos bekännelser för att få reda på vilka glamourmodeller som sporadiskt uppskattar en stångkorv i pastejköket kommer att bli besviken. Den som är intresserad får som vanligt bege sig ut på internet och googla fram svaret.
Överlag så är Bingo väldigt sparsmakad med detaljer angående sitt sexliv. Visst får jag som läsare reda på att han knullat både den ena och den andra , men hur får jag inte veta. Faktum är att jag nästan tycker att Caroline Gynnings bok Ego Girl hade fler detaljer än Bingos lilla verk.
Det kan dels bero på att flickfotografen försöker att städa upp sin image, dels att han har blivit en något så när städad familjefar. Boken slutar faktiskt med att han undrar hur han själv undrar hur han tog sig från att vara en kille som plåtade tuttar till att spatsera med en barnvagn på Östermalm.
En tredje anledning kan helt enkelt vara att han är man. Av någon anledning så känns det som att det inte är lika okej för en man att berätta hur han knullade med vilka kvinnor. Detta eftersom handlingen i sig antyder att mannen tar kvinnans kropp i besiktning, han tar henne. När en kvinna däremot berättar att hon tycker om sex så är hon frigiven. Men det är bara en teori.
En flickfotografs bekännelser är en ytlig och stundtals rolig läsning. Det är en berättelse om Bingo själv och 90-talets Sverige, ett land i förändring där det plötsligt var okej att bryta politiska tabun och gamelmedierna plötsligt fick konkurens av unga entrepenörer som utnyttjade det faktum att det fanns flera outforskade mediemarknader i Sverige. Intressant läsning helt enkelt.
Boken kommer knappast gå till världshistorien som en ny Brott och straff, men det är antagligen inte heller tanken. För den som vill ha lite lätt underhållning i sommar så kan jag varmt rekommendera den.
