Adventures of an asshole

Andreas, min äldsta bror, gifte sig igår. Det var så otroligt vackert. Paret vigdes på en klippa. Bakom dem piskade vinden runt havet. Vigseln var borglig, inget religöst snicksak utan en modern sekulär ickepatriakal union mellan två vuxna individer som älskar varandra.


Det var vackert.


Men det som jag verkligen kommer att minnas är alla talen som hölls vid middagen. Att höra hur både Stina och Andreas har påverkat och påverkar andra människor, hur mycket de betyder för folk, det är svårt att hitta rätt ord för den känslan som infinner sig när jag tänker på det.


Stolthet kanske.


Eller så kanske det räcker med att säga att det känns rakt igenom kroppen.

Idag gifter sig storebror.


Finns inte så mycket mer att säga än att det här kommer att bli bra.

Har spärrat up min mobil så att jag kan skaffa ett irländskt kontantkort, druckit tre koppar kaffe och skriver tal till storebrors bröllop. Det är dagar det.


Min bror säger för övrigt att han inte alls har några känningar av kalla fötter. Men jag undrar jag. Igår gick kaktuspojken runt med den här masken en längre stund.



(Observera att det är ett skämt. Han har inte alls nojor. Jag ville bara ha en anledning att visa den här bilden.)

Havet. Så här i slutet av augusti ligger det en naken råhet i luften. Hösten är på väg. Skärgården utanför Grebbestad är sparsamt trafikerad och det är en ren njutning att vara ute på sjön.

 

Jag och far spenderade några timmar ikväll med att först dra upp krabbtinorna för sommaren och sedan åt att dörja makrill. Det finns få saker som jag älskar som att bara vara ute på sjön och njuta av stillheten, enkelheten. Chansen att fiska och känna doften av salt gör det värt att vara i Grebbestad.

 

Nu har jag ätit krabbklor och druckit öl. Sommaren är över och jag njöt.

Jag har träningsvärk. Tror det beror på att jag krattade en gräsmatta under flera timmar igår.


Det är två dagar till bröllopet och gården har aldrig sett så bra ut. Gräsmattan är klippt och fixad, gårdshusen är skrubbade och målade, farmor är dammad, gångarna rensade ogräset dödat.


Pappa gick runt igår och var nostaligsk och sa att gården inte har varit så iordningställd sen han visste inte när.


Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och sticka ut och fortsätta jobba.

Har i stort sett fixat ett rum i Irland. Det blir ett rum i en studenttrea. Rummet har ett eget badrum. På måndag åker jag. Det gröna landet.


Har för övrigt sett att det finns ett ställe i Irland som heter Dingle.

Så här beskrivs det i min Lonely Planet guide: "Everybody has heard of Dingle and it seems everybody wants to go there."

Raka motsatsen mot den svenska motsvarigheten alltså.

Titta vad som kom med posten. Nu kanske man överlever året i irland.

Har just köpt det andra numret av Magasin Morberg. Att skådespelaren som är lite som en blandning mellan Christer Pettersson, Jan Guillou och Mat-Tina har släppt en klart läsvärd tidskrift står redan bortom allt tvivel. Detta är manlig underhållning av en annan dimension av King. Inte så konstigt kanske när en av medarbetarna, Johan Åkesson, knäckar extra med tidningen Café.


Reportagen och artiklarna är välskrivna, bilderna snygga och layouten förträfflig. Jag gillar skarpt.

För er som missat det så arbetar jag för femte sommaren i rad på Sportshopen ute på Tanumstrand. Ni får gärna besöka mig om ni kan. Jag kommer att vara killen i crewpiké som flörtar med postklimateriekvinnor för att få dem att köpa skaljackor.


Sportshopen är ett ganska kul ställe med högkvalitativa produkter. Bland annat kan man köpa den här ursnygga t-shirten:

Om några timmar börjar realeasefesten för sommarens utgåva av West Magazine. Sitter i min morfars gamla hus. Sedan han fick sin stroke för flera år sedan har jag och mina bröder använt huset som en sommarstuga. Huset i Grebbestad där mina föräldrar bor är helt enkelt för litet för att vi tre bröder samtliga ska kunna bo där nere, särskilt när vi har flickvänner, nära och ytliga kvinnliga bekanta eller andra vänner på besök. Så vi bor här ute på sommaren.

 

Just nu sitter jag inne i vardagsrummet, nydsuchad med en kopp kaffe och ett glas whisky på bordet bredvid mig. Tanken är inte att bli full, endast att diskvalificera mig själv till att köra bil. Det handlar inte om att bli rund under fötterna, utan om att bli varm i magen. Visst är anatomi roligt?

 

Tanken är att jag ska ta mig ner till Grebbestad inom den närmsta timmen och därfrån ta bussen, först till Tanum och sedan, till Göteborg. Väl där kommer jag att lala runt på stan i någon timme innan det är dags att möta upp festen. På kvällens program återfinns krubb, en spelning med New Moscow och en busstur till Smögen. Natten skriver ut stora checkar som jag hoppas den löser in.

 

Det här blir bra.

Sitter och går igenom en lista. Det står tre saker på den

1. Adressändra
2. CSN – Se till så att cash förs in på mitt konto under irlandsvistelsen.
3. Upprätta enskild firma.
4. Måla ladugård.
5. Spring.

Den första punkten är avklarad.
Punkt 2 och 3 gjorda så långt jag kan. När det gäller upprättandet av enskild firma ska jag ta hjälp av storebror när tillfälle ges.

Ladugården målas senare i eftermiddag och joggingrundan tas innan dess.

Så när dagen är över är tre punkter avklarade och två halva är klara. Nästan fyra alltså. Låter okej?

Idag ska min b-uppsats i idéhistoria opponeras. Önska mig lycka till.

Som bekant så ska jag ju till Limerick, Irland till hösten och studera statsvetenskap. Efter några timmars surfande har jag hittat en klubb på universitetet som jag tror kommer att passa mig, nämnligen fotografiklubben. Känns jävligt bra att få möjligheten att få lite fler tips på hur man tar bra bilder, för fan ska veta att just den delen har varit undermålig på Södertörns Högskola.

Tillbaka från Flemmingsberg.

Kvällens bästa meningsutbyte.

Tjej A:
"Klart man inte kan knulla med tjurar. Fattar du vad stora kukar de har?"

Kille A:
"Och det är det stora problemet med att ligga med tjurar? Stora kukar?"

Tjej A:
"Eh... kanske inte."

Om några timmar ska jag åka till Klarabergsviadukten 80 och göra teoriprovet för att ta körkort. Jag är inte jättenervös. Undrar om det är en bra eller en dålig sak. Hur som helst så kommer det hur som helst att bli jätteskönt att kunna lägga ner mer tid på att skriva b-uppsatsen efter provet.

Det är morgon och utanför har morgontrafiken inte kommit igång. Jag antar att det fortfarande är för tidigt, det är ju ändå söndag. Av och till hörs det en bil som kör förbi nedanför på Tegeluddsgatan, men mest är det fågellätten. Jag vet inte vad det är för fågel. Mina föräldrar är bra på sådant, fåglar och djur menar jag. De kan när som helst höra ett läte, se en vinge och med digtalursprecision säga att "det där är en näktergal."


Jag vet inte hur en näktergal låter. De enda två fåglarna jag spontant kommer på vad de heter är gökar och måsar. Inte världens sexigaste fjäderfän, om nu fjäderfän kan vara sexiga. Antagligen är det en generationsgrej. 80-talisterna och de som kommer efter oss har ingen användning av naturen. Allting som man behöver är ändå digitalt. Du kan träffa dina vänner på facebook, jobba hemifrån över internet och betala dina räkningar per autogiro. Vill du så kan du fortleva hela ditt liv utan någon som helst interaktion med andra människor.


Det får mig att tänka på en historia jag hörde för några veckor sedan. Det handlar om en pensionär som dog. Inget märkvärdigt i det, pensionärer dör hela tiden. Desto märkligare är det att ingen märkte att han dog på nästan tre år. Mannen hade nämnligen inga vänner, betalade alla räkningar per autogiro och dog i sin lägenhet. Resultatet blev att han enligt folkbokföringen och skatteverket levde under de tre år som hans lik ruttnade i sitt hem. Anledningen till att de ens fann honom var att de skulle byta eluttag eller något sådant. Tragiskt.


Jaja, nu är det morgon och det är dags att börja jobba.

Imorgon ska jag på anställningsintervju på Bohusläningen. Förhoppningsvis kommer det att leda till att jag får ett sommarvikariat där under sommaren. Det hade varit jätteroligt. Börjar bli lite nervös.

Sitter vid köksbordet i huset i Grebbestad. Mamma springer runt pch plockar i ordning efter farsan. Själv sitter jag och knåpar lite med personporträttet på Erik Hassle. Det kan bli riktigt bra. Har ett bra första stycke och då burkar resten lösa sig. Men det kommer ändå att bli en hård skrivardag imorgon... vid närmare eftertanke så tror jag att jag lägger ner skrivandet för kvällen och glor på dumburken en stund istället.

Det var verkligen jättehäftigt att se hur de arbetade på studion imorse. Styleisten, fotografen, frisören, sminkösen och inte minst Petra Marklund var otroligt proffsiga. Under tiden som Petra Marklund, mest känd som September, sminkades så intervjuade jag henne. Hon var öppen, trevlig och mycket lättintervjuad. Resultatet får ni läsa i sommarens nummer av West Magazine.

 

– Jag är ute i tid, tänkte undertecknad när han glad i hågen begav sig till thaiboxningen.


Tiden brukar för det mesta vara min fiende, något jag ständigt måste erövra. Men inte idag. Solen ske och om jag hade stängt av Kay Kaizer and his orchestra så hade jag nog hört fåglarna kvittra. Fast med tanke på alla avgaser som finns i atmosfären så hade de nog mest rökhostat.


Känslan jag försöker att kommunicera är att jag var ute i tid och att livet var allmänt gott. I tunnelbanan höll sig tonårstjejerna på en lagom irriterande nivå och barnen grät inte så mycket. Gött helt enkelt.


Jag kom fram till thaien ungefär 15 minuter innan passet skulle börja, checkade in och gick till omklädningsrummet. En av killarna som jag brukar sparras mot hälsade på mig och vi började snacka. Under tiden tog jag av mig byxorna.


Här bör jag flika in att jag oftast brukar ta på mig träningskläderna hemma och sedan bara ta på mig utkläder och jeans över allting. Detta eftersom det går mycket snabbare att ta sig hem efteråt om man slipper byta om.


Hur som helst så drog jag av mig byxorna och insåg att (FAN I HELVETE) att jag glömt ta på mig shortsen hemma. Lite småsur så fick jag ta på mig kläderna och dra hem. Det enda positiva är att jag åtminstone hade på mig suspensoaren.